Dag 5 vaknar vi till en strålande dag. Jag har sedan länge planerat färdvägen och kände till Route Napoleon. Strax söder om Grenoble stiger vägen upp mot högre höjder och vi befinner oss i de västligaste delarna av Alperna. Vägen slingrar sig fram och den är kanon att köra motorcykel på. Många platser stannar vi på för att rasta och fota.
Vi hade planerat att nå Rivieran denna dag, men den var längre bort än vad vi först trodde. En hel del felkörningar gjorde vi och vi bannade landet för hur fel man skyltar. Kan de inte göra som vi?
Andra felet vi gjorde, var att köra med en alltför dålig karta, där bara riksvägarna och departementsvägarna (våra länsvägar) var utsatta. Frankrike har rätt så många ”stora” vägar förutom dessa. Inför tankningarna, vilket alltid gjordes av mackens egna personal (som i Sverige förr i tiden) preparerade jag mig under körningen och funderade ut franska meningar. Konstigt att det går att få fram dessa ord, ur de inre gömmorna!
Men jag hade inte räknat med att fransmännen skulle svara och dessutom prata med oss. De trodde förstås att jag kunde flytande franska och det kunde jag ju också – en mening per tankning.
Vi kommer fram till Antibes sent på kvällen och finner en hektisk campingplats nere vid stranden.
Nu hade jag ingen kraft kvar i mina fingrar, efter alla inbromsningar i de Provencalska kurvorna.
Nackdelen med att ha ett lågt styre och kåpa, var att min kroppstyngd belastade handloven vid alla inbromsningarna. Jag klarade inte ens att dra ned dragkedjan och värre var att gylfen var lika hopplös.

Efter att vi hade ätit lite, så körde vi runt till de kända städerna på kvällen. Tänk vilken ork man hade då.

Corps vid Route du Napoleon Napoleon tillryggalade
sträckan, när han lämnade Corsika för att återta
makten i Paris.

Sisteron

(dag 4 & 5)