Dag 2 i Norge

Vi vaknade hyfsat tidigt och åt frukost. Ute sken solen och det stod klart att dagen skulle bli väldigt fin.

Vi valde att köra norrut förbi Hønefoss och det var tur det, för på motsatta sidan i riktning mot centrala Oslo stod trafiken stilla i morgonköerna. Vid Mjösa så anslöt vägen till E6:an och i Lillehammer tog vi vår första paus. Njutningen över en kopp kaffe, mitt favoritwienerbröd med pecannötter och toppenväder var bara så underbar. Vad är en kväll på slottet mot…..

Vid Otta svängde vi vänster och tog riktning mot Lom där lunchen var planerad att anrättas. Vi valde något som vi inte riktigt förstod vad det var på menyn, men det visade sig vara en god rätt av innanlår. Att prisnivån är hög i Norge hade vi redan mentalt bearbetat sedan förra resan. Nu var inte mitt val av lunchställe speciellt svårt då vi vid förra besöket i Lom var inne på exakt samma ställe. Men på Bengt imponerade jag nog, hihi.

Fram till Lom hade jag på mig en windstopper och denna borde jag ha tagit av mig redan i Lillehammer. Bättre sent än aldrig säger man ju, så nu åkte den av.

Färden gick vidare upp på fjället mot Stryn förbi avfarten till Geiranger. Här uppe låg det snö och isen höll fortfarande sitt fasta grepp om sjöarna.

Bredvid den gamle Strynvägen går det numer en lång tunnel som kortar av vägen och dessutom gör vägen farbar större delen av året. Men valet att ta av windstoppern var inte så bra när den långa tunneln hade en temperatur av 6 grader. Att en tunnel kan vara sååå lång.

Nästa miss var att jag inte tog av mig solglasögonen innan jag körde in i den mörka tunneln. Vissa tunnlar i Norge är väldigt mörka och dessutom blöta, vilket naturligtvis suger upp allt ljus från strålkastaren.

Kör man motorcykel så är det inte så enkelt att ta av sig solglasögon, bara så där. Alltså så fick jag ”gilla läget”.

Framme vid Stryn och campingen möttes vi av en förvirrad värd som inte riktigt hade klart för sig om vi skulle vara där eller ej. Som väntat.
 

Avfärden från vandrarhemmet Holtekilen i Oslo.

Avkopplande båtfärd på Geirangerfjorden.

Geiranger.

Dag 3 i Norge

Enkel frukost och sedan klädde vi på oss för den första dagsturen i ett fantastiskt väder.

Vi var nu på Vestlandet, som det heter. Nu var temperaturen nära 30-strecket. Dagsplanen var att köra tillbaka genom den kalla tunneln och sedan upp till Geiranger. Strax utanför Stryn möttes vi av tända varningsskyltar som talade(?) om att vägen till Geiranger var avstängd. Vände tillbaka och så körde vi runt och upp till Hellesylt. Under resan dit så grodde tanken på att färjan kanske var på plats och att vi kanske kunde åka på Geirangerfjorden istället. Tur hade vi och vi behövde inte vänta någon lång stund. För Bengt så var detta nytt. Själv har jag åkt några gånger här med samma tur med vädret varje gång.

Med på färjan var finska mc-förare och ett gäng som körde nya Bentleys. Det visade sig vara en aktivitet som Bentley hade ställt samman för motorjournalister där dom fick provköra och fota bilarna i en vacker miljö. Dom kunde inte valt bättre tidpunkt och ställe, för Geiranger gästas av dollarturisterna. På redden låg två stycken kryssningsfartyg.

Efter en liten fotopaus i Geiranger så fortsatte vi norrut förbi Örneveijen och till Eidsdal för färjan över till Trollstigen, Romsdalen, Trollväggen och Åndalsnes.

Att Geirangerfjorden är en av Norges nationalskatter har jag fått till mig från en förtjusande norska och att Trollstigen är något liknande har jag själv förstått.

Nu var det första gången jag körde motorcykel här. Jag har kört sträckan flera gånger med bil, men med vilken lätthet man tar serpentinvägarna med hoj. Tyngdlagen upphävs lätt i alla fall för Bengt som kör lika fort i kurvorna som rakt fram. Otroligt.

Att det har med hans val av hoj tror jag däremot inte på. Fick också chansen att ta dom där typiska fotona med höga snövallar bredvid vägen som gör att man känner sig så där liten, ni vet.

Vägen mot Romsdalen var i toppenklass med fin asfalt och långa goa svängar. 80 km är det som gäller även här.

Visade Bengt, Europas högsta stup som är ett populärt tillhåll för våghalsiga fallskärmshoppare och bungyjumpare. Dom senare får inte någon speciellt minne med sig.

Vid hamnen i Åndalsnes fann vi en lunchrestaurang som serverade pizzabuffé. Det var något som ingen av oss hade prövat på tidigare, inte kommer vi att göra det senare heller. Men magen fylldes och det var det som var huvudsyftet den här gången.

Fortsatte sedan mot Ålesund och söderut över Storfjorden, Hellesylt och Stryn.

Efter vi hade slängt av oss mc-kläderna, tog vi oss en krogrunda på byen. Två starka och kassan var tömd. Nåja inte riktigt.

Tillbaka vid vår hytte kom två olika norska mc-sällskap till oss och diskuterade den norska geografin och vägval. Vi hade kört 35 mil över berg och fjordar den här dagen. Färjorna tog tillsammans två timmar och det hämmar förstås konsumtionen av mil.

Det blev sent men det var fortfarande ljust när vi sa god natt.
 

Örneveijen och Dalsnibba i bakgrunden (t.h.).

Meiardalen på väg mot Trollstigen.

Svalt, men tänkt om det släpper?

Dag 4 i Norge

Ett tips vi fick kvällen innan var att åka upp till Voldafjorden. På ena sidan en ”kostig” och på andra sidan helt plötsligt en storslagen väg. Tunnlarna var av mycket hög standard och i mitten av en så var det en fil som gick åt vänster med trafikljus. Alltså en korsning mitt inne i tunneln. Nästa tunnel låg norr om staden Volda och gick under Vartdalsfjorden. Imponerande med dessa fjordtunnlar som går långt under vattenytan. Dom hade märkt upp tunnelväggarna med ett vågrätt blått streck för att visa havsytan. Våra norska grannar på campingen berättade att det planeras en ny vägsträckning i nord-sydlig riktning, vilket förklarade den helt plötsligt höga vägstandarden. Det som återstår är en lång tunnel som kommer ut nära Stryn. Häftigt vad dom kan göra med sina pengar, var dom nu har fått dom ifrån?

Ett av målen för dagsutflykten denna dag var att besöka någon av dom stora fågelöarna.

Att komma ut till kustbandet och se dessa lustiga öar. Öarna fick mig till att tänka på hattar eller munkar som var utslängda på grunt vatten. Öarna binds ihop med broar, korta men med stark stigning. Påminde lite om berg o dalbanan på Liseberg. Kittlade en hel del i, innan vi var över på andra sidan.

Stannade för fika och fotande på fågelön Rundøy.

Rundøy har 170 000 häckande par, mest Lunnefåglar och Sula(or)?? Av dom såg vi inget. Man kan åka med en turbåt runt ön. En annan gång i ett annat liv, så kanske jag gör detta för det är nog en trivsam utflykt.

Vi fortsatte vår färd utefter öarna och sedan en färja för att komma till staden Måløy som var nästa etappmål-øy. Fika förstås där med och sedan ut till yttersta spetsen mot Elisabeths land, d.v.s. till Kråkenes fyr.

Landskapet här påminde mer om Skottland, Wales eller Irland. Man kan utan att vara någon Einstein förstå att dom en gång i tiden satt ihop.

Rundøy förresten påminde mig om Färöarna fast jag aldrig varit där. Eftersom jag inte tidigare hade varit på Rundøy heller, så kan vi ju säga att jag har kört hoj på Färöarna. För att hänga med i den slutsatsen, så får ni allt vara en Einstein.

Vägen mellan Måløy och Stryn är 100km och med en maxhastighet på vägarna som är 80 med fin asfalt, långa goa svängar så tog det sin tid.

Innan vi visste ordet så satt vi igen på samma bar i Stryn med varsin öl till samma höga pris, för att sedan ta in varsin öl till samma höga pris igen tillsammans med honungs-glacerade revbensspjäll. Riktig mat för riktiga män…
 

Volldafjorden.

Storfjorden mittför Stranda.

Bengt bromsar in framför Atlanten.

Paus på ön Gurskøy (uttalas: Gör sköj).

Dag 5 – hemresan

Enkel frukost och iväg. Nu körde vi söderut förbi Olden, Byrkjelo, Sogndal och Laerdal.

Innan Sogndal så passerar man genom en lång tunnel, inte längre än de andra långa tunnlarna. Men den här kostar 75 kr för oss och 900 för en långtradare. Alternativet fanns inte, tyckte vi.

På färjan över Sognefjorden gjorde vi sällskap med en busslast med äldre japaner.

Några mycket gamla japaner stirrade frenetiskt på min hoj, var dom kanske f.d. hondamontörer?

Toppenfika i Laerdal. Passerade Borgund för ett sista foto. Temperaturen steg till 31 gr när vi så småningom nådde Oslo. Färden hem genom Bohuslän var perfekt denna soliga lördagskväll och jag mådde väldigt bra. Totalt blev det 238 mil. Tack Norge och ni som gjorde resan till något positivt.

Utvik och Nordfjord.